Förbundsbryterskan

Förbundsbryterskan 
av Anders Björkelid
 
Sunia och Wulf måste bryta förbundet, det är den order de fått. För att göra det måste de uppsöka Nolafolket i sommarlandet men vägen dit är lång och farlig. Till vägvisare har de Grytak av nolafolket. Grytak är en pojke som inget minns från sitt tidigare liv. Han har ett band med underjorden och de väsen som lever där, och någonting följer honom och tar honom ibland i besittning. Detta vet dock inte Sunia och Wulf om när de följer honom. 
Efter många strapatser tar de sig fram till Nolafolket och får där veta att de måste dö och ta sig ner i underjorden för att kunna bryta förbundet. Kommer de klara det? 
 

Detta är den tredje boken i Berättelsen om blodet. Den första heter Ondvinter och den andra heter Eldbärare. 
Detta är en väldigt mörk berättelse om de två tvillingarna Wulf och Sunia som förlorat allt här i världen utom varandra. Eftersom jag pratat med Anders Björkelid och han har berättat för mig om boken, så vet jag att han verkligen har jobbat med att få boken originell och det har han verkligen lyckats med. Det är gamla folksagor och myter som jag aldrig har hört talas om, väsen jag inte läst om i några andra böcker och en helt ny skildring av underjorden och dödsriket. Stundtals kan boken vara väldigt förvirrande, och jag förstår verkligen inte var han får allt ifrån. Detta är en väldigt djup bok, och ingen du sträckläser på några timmar. Men berättelsen är spännande och vacker, och en otroligt bra fantasybok! 
 

Slutet på en serie

Nu har jag läst den sista boken i Vampire Academy - serien, och jag måste verkligen säga att jag älskade den. 
Trots att vampyrer är uttjatade, trots att den är så lik House of Night - serien, så ja jag älskade den. 
Det är inga svåra böcker, de är lätta, underhållande sträckläsningsböcker, vilket enligt mig är bland det bästa som finns. Visst att man kanske inte lär sig så mycket eller blir så mycket mer allmänbildad av att läsa dem, men jag orkar inte bry mig. Ibland är det roligt att läsa något svårare, men inte när man bara vill ha roligt och sugas med! 
 
Det finns två slags vampyrer i världen, Moroi och Strigoi. Moroivampyrer kan vara ute i solljus men det tar väldigt mycket på deras krafter. De är smala, bleka och slanka och måste ha blod för att överleva. Detta får de dock inte genom att döda, utan genom mänskliga donatorer. Alla Moroi har också en speciell magisk talang, bundet till ett av de fem elementen. 
Strigoi är de odöda vampyrerna. De tål inte solljus och livnär sig på blod. De kan inte se någon skönhet i världen utan bara ondska, makt och död. Dessa är ute efter Moroi eftersom deras blod sägs vara extra gott. Det finns inte så många Moroi kvar i världen så för att skydda dem finns Damphirerna. Damphirer är hälften människa och hälften vampyr. De har en människas kurviga och lite större kroppsbyggnad,kan vistas i solen, och äter vanlig mat, samtidigt som de har vampyrernas överlägsna styrka och snabbhet. Detta gör de till utmärkta livvakter, eller som de kallas - beskyddare. 
Alla vampyrer går i skolan för att utbilda sig, och där går även Rose Hathaway och Vasilisa, Lissa, Dragomir. Rose är en Damphir och Lissa är en Moroi prinsessa och den sista i sin släkt. De är bästa vänner, och Rose tränar för att en dag kunna bli Lissas beskyddare. Men livet är inte lätt som man brukar säga. 
 
Det är mycket som vill splittra dem åt, och många ondskefulla krafter som vill åt Lissa, och vad ska man göra åt vad som ser ut att vara en omöjlig kärlek? 
Genom kärlek, vänskap, magi och mycket mer får vi följa dem genom dessa böcker som visar vampyrer på ett sätt jag aldrig läst förut. 
 
Jag satt här och skulle försöka skriva en sammanfattning över serien, vilket visade sig vara fruktansvärt svårt plus att jag har lite bråttom för jag måste hinna laga middag. Här är en länk till en annan sammanfattning jag hittade på nätet där ni får reda på lite mer fakta ni som är intresserade :-) den är dock på engelska. 
 
Den sista boken, den jag läst ut.
Yttersta offret 
av Richelle Mead
 
 
Jag ville också säga det att jag provar blogg.se 's nya svarssystem på kommentarerna så jag svarar här på min blogg i stället för att gå in på era :) Ni kan ju berätta om ni får svaren eller inte!

Favorit författare?

Vilka är era favoritförfattare och varför? 
Det behöver inte vara era favoritböcker, själva berättelsen kanske inte är så bra, men människan kanske berättar den otroligt bra, har vackert språk eller något annat som gör att den just är bland dina favoritförfattare! 
 
Mina är: 
 
Patrick Rothfuss
Bland de bästa fantasyberättelser jag läst. Skriver otroligt intressant, spännande, roligt och djupt. Fastnar verkligen. 
 
J.K.Rowling
Skaparen av Harry Potter. Behöver jag egentligen säga mer? 
Berättelsen som fångat en hel värld. Hon har fått mig att gråta över boken, asgarva i ett fullt klassrum, le, få en lycklig känsla i magen, känna mig hemma... 
 
Cornelia Funke
Vackrare beskrivningar får man leta efter. Hon fick mig att se på böcker på ett nytt sätt. Berättelsen kan stundtals vara seg, men språket är så vackert. 
 
Marcus Zusak
Spännande, rörande och väldigt djupt och tankfullt. Han har även ett väldigt djärvt och ibland lite sarkastiskt sätt att skriva på som jag älskar. 
 
Katarina von Bredow
Hon som är min inspiration när jag själv skriver. Hon bygger upp sin berättelse av små detaljer och får det att bli så vackert. 
 

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag
Av Sarah Olsson
 
Olivia och John, John och Olivia. Det är så det har varit och så det alltid ska vara, eller?
Plötsligt vill han inte mer, han vill inte ha henne längre. Har hon gjort något fel?
 
Efter tre år av vad alla har kallat det perfekta förhållandet, så tar det plötsligt slut. John vill inte vara tillsammans med Olivia mer. Hon är för ung och han säger att "det inte funkar".
Olivia är däremot fortfarande superkär i John, och vill inget hellre än att få tillbaka honom. Hon hamnar i det välkända mörkret som kommer av ett krossat hjärta. Hon vet inte vad hon ska göra eller vart hon ska ta vägen.
Som tur var finns de bästa vännerna Emma och Tor där som stöd. Emma drar igång “Operation- få-John-tillbaka” som i kodord blir "Operation fågelbajs".
Men vid sidan av detta börjar Olivia träffa andra killar. Det bara blir så, och hon tänker inte lika mycket på John då, så varför inte fortsätta? Jo för folk börjar prata.
Genom att försöka tycka att hon är kär i killarna försöker hon rättfärdiga sitt nya beteende. Men att vara kär i en ny kille varje vecka är svårt. Men måste man egentligen vara kär för att få vara med killarna? Kan man inte bara göra som Danijel säger och skratta när man är glad, skrika när man är arg och ligga när man är kåt?
____________________________________________________________________________
 
För några dagar drog jag mig tillbaka till de romantiska ungdomsromanernas fantastiska värld, där jag var fastbänkad för några år sedan. Jag har inte alls läst så mycket i den här stilen på sistonde men jag kände verkligen för det den här gången.
 
Denna bok hade jag hört väldigt mycket bra om, och alla recensioner hyllade den till skyarna. Jag älskar även namnet på boken då det är annorlunda och verkligen fångar intresset.
Författaren skriver väldigt bra, och man är fast när man väl börjat läsa! Dock är en av mina absoluta favoritförfattare Katarina von Bredow, och även om boken gick i hennes anda, så kan ingenting vara lika bra som hennes böcker för mig.
 
Men det är en väldigt bra berättelse som jag tror att väldigt många unga kan känna igen sig i.
I dagens samhälle tycker människor väldigt mycket, hela tiden och om allt. Det är hela tiden en väldig press på hur man ska vara och bete sig, och följer man inte de oskrivna reglerna så börjar det viskas, pratas och framförallt tyckas.
Tänk om vi bara kunde låta saker vara någon gång? Låt den människan göra det den gör, även om du tycker att det är konstigt, den mår bra av det! Som min mamma sa när jag var liten och det var någon på dagis som jag inte tyckte om: Man får tycka precis vad man vill Linnéa, det kan ingen hindra dig ifrån. Men man måste inte säga allt man tycker!
Det har verkligen fastnat, och jag tänker ofta på det. Även om den personen gör något jag tycker är konstigt så behöver jag inte gå och säga det till personen. Eller ännu värre säga det bakom ryggen på den människan. Rör det inte mig kan jag hålla mitt tyckande för mig själv och bara let it be. Den personen har kanske en väldigt bra orsak till att göra det den gör, jag som bara råkar se det kan ju aldrig ha hela bilden framför mig. 
 
Så för att återgå till boken var detta ett viktigt ämne som togs upp. Andra saker var tillexempel olika sätt att se på livet och tillvaron, en sak som många tonåringar funderar över, tror jag, mer eller mindre.
 
"Eller är det så enkelt som Danijel säger att man ska skratta när man är glad, skrika när man är arg och ligga när man är kåt?"
En mening som fastnade, är det så tycker ni?
 
Jag skulle kunna filosofera länge över denna boken, men då skulle ni nog snart tappa intresset så jag stannar här. Men det är en bok som väcker tankar och kanske diskussioner. Väldigt läsvärd!
 
 
 
 
 
 
 

Bara så att ni vet!

Snabbis inlägg.
Jag har hållit på att trixa med headern, och min presentation + arkiv för alla inlägg har hamnat längst ner på bloggen. Bara så att ni vet om någon skulle vilja kika där. Jag ska jobba vidare med designen så att det kommer förhoppningsvis vara ordnat snart! Om någon som är bättre än mig på designer skulle vilja hjälpa till vore jag väldigt tacksam? :-)

Atuans gravkamrar

Atuans gravkamrar
av Ursula K. Le Guin
Andra delen i Övärlden-serien
 
Denna bok utspelar sig i ett litet avlägset hörn utav Övärlden, nämligen i Atuan. Där, i ett tempelkomlex, lever den reinkarnerade prästinnan Arha (den uppätna) som när hon var liten blev ifråntagen sin familj och sitt namn, och allt som tidigare varit välkänt för att tjäna de namnlösa. De namnlösa sägs vara gudar som har sina boninga, det vill säga gravkamrar, under temlpet. Där finns också en labyrint där endast den högsta av prästinnorna, det vill säga Arha, får tillträde.
Detta är ett hörn av övärlden där man inte utövar trolldom. Arha får under sin uppväxt endast höra historier berättas om dessa illasinnade trollkarlar som brukade komma till gravkammrarna för att stjäla de namnlösas skatt som sägs finnas djupt inne i labyrinten. Det berättas att de kunde vända synen och få den som tittade att se något helt annat än vad som verkligen var, att de kunde tala med drakar och utföra under. Arha vet inte vad hon ska tro.
 
Till templet kommer så en dag trollkarlen Ged på jakt efter den andra halvan Erreth-Akbes ring, som sägs ska bringa fred tillbaka till Övärlden. Han tror att denna ska finnas i den berömda skattkammaren under tempelkomplexet, så första gången Arha ser honom är han nere i den förbjudna gravkammaren. Arha vet att hon borde döda honom, men kan inte förmå sig att göra det utan låser i stället in honom i labyrinten. Efter några besök börjar de knyta ett band till varandra, och Ged ger tillbaka Arha hennes sanna namn, Tenar. Men det finns de som inte vill att Ged ska komma levande ifrån De namnlösas boningar, och de tänker göra allt för att detta inte skall inträffa...
 
 
 
Jag hoppas att det var en någorlunda bra sammanfattning av boken. Det är en ganska komplicerad berättelse att återge, men jag måste säga att jag tyckte att själva boken var ganska seg. Det tog ett tag innan det blev spännande tyckte jag, annars fick man mest läsa om hur hennes liv var i templet och att det var samma dag ut och dag in.
Men Le Guin skriver väldigt bra, både platser och och människor blir levande och jag kan verkligen smaka maten de äter och se och höra livet i templet när jag läser. Det var en bra bok, alldeles för seg för min smak men ändock en bra berättelse!
 
Nämnbar fakta:
Serien består av sex böcker där de första tre var menade att bli en trilogi.
Dessa kallas då just för trilogin då de tre andra böckerna skrevs långt senare.
 
Här får ni en bild på de nya omslagen till böckerna.
Jag tycker om dem, de utstrålar magi och mystik.
 
 
 

Trollkarlen från övärlden

Trollkarlen från övärlden
Av Ursula K. Le Guin
 
Heden växer upp i en liten by på den skogsbeklädda ön Gont i övärlden. När han är omkring 7 år upptäcker han att han besitter en viss magisk kraft, som senare kommer att visa sig vara mycket stor. I några år går han i lära hos sin faster som är byhäxa och egentligen bara kan några enkla förtrollningar. En dag kommer män till Gont för att skövla och erövra ön. Genom att använda sina krafter kan Heden stoppa männen och rädda byn, men till ett högt pris. Han blir liggande stum, döv och bortkopplad från världen tills en dag trollkalen Ogion kommer. Heden blir frisk och Ogion blir hans herre och mästare. Han inviger även Heden i vuxenlivet och ger honom hans sanna namn- Ged. En trollkarl får dock aldrig röja sitt sanna namn så han kallas Sparvhök, under vilket namn han också kommer att bli känd.
Men Ged är inte nöjd med att vara hos Ogion. Den unga pojkens makt och kunskapsbegär tycks inte kunna mättas, så han får valet att stanna eller att åka till trollkarlsskolan på ön Roke. Ged väljer att resa, och det visar sig att han är den klipskaste elev skolan haft på länge. Dock leder hans längtan för att visa dig bäst, till hans värsta mardröm och det är bara han som kan besegra den....
 
Det var längesedan jag blev tipsad om att läsa böckerna om Övärlden, och jag började en gång göra det men läste aldrig klart. Nu har jag idag läst ut första boken, och jag tyckte verkligen om den!
Det är något mörkt över boken, den är aldrig riktigt.. glad, om ni förstår vad jag menar? Jag som verkligen lever mig in i böckerna, känner som karaktärerna gör, och det är bara under ett ställe i boken som jag känner mig lugn och glad när jag läser.
Men som sagt en riktigt bra bok. Det är inget för den som letar efter action, men som wikipedia skriver så behandlar den människans psykologiska aspekter som; identitet, vilka effekter våra handlingar bär med sig, det goda och onda inom oss och verklighetsflykt.
 
Jag, som Harry Potter nörd, måste ju också tillägga att jag läste att trollkarlskolan i denna boken var en insperation för J.K. Rowling när hon skapade Hogwarts.
 
Jag har även börjat läsa den andra boken: Gravkamrarna i Atuan.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Hittills har den varit ganska segt jämfört med den förra boken, men det kommer upp en recension när jag läst klart den!
 
Sedan vill jag också, som så ofta förr, be om ursäkt för att jag inte bloggar så mycket. Men man blir inte så pepp på det när det inte är så många som läser, om folk läser? :)
Men jag skriver då och då, ni får hålla utkik!
Detta är ett mycket gammalt bokomslag, men jag väljer att lägga upp det eftersom det var det som var på min bok :)

RSS 2.0