Nu är det mitt i juli, och här sitter jag i biblioteksdisken. Jag räknade häromdagen och kom fram till att jag suttit på bibliotek nästan varje sommar sedan jag var 14 år- med några få undantag. Många olika bibliotek har jag skipat bekanskap med. De böcker som oftast lånas under somrarna är deckare eller feelgood. Folk vill oftast ha något lättsamt att läsa under semestern, och jag är verkligen en av dem! Deckare är dock inte riktigt min "cup-of-tea" utan jag plöjer feelgood för glatta livet. Den här sommaren läser jag också en kurs i barn och ungdomslitteratur och borde därför istället läsa igenom min litteraturlista, MEN det är ju sommar så istället ägnade jag hela förra veckan åt att läsa om mina Mhairi McFarlane favoriter. 

 

När jag läser feel good vill jag ha något som känns äkta, genuint och som får mig att känna. Jag vill ha varma känslor, intressanta karaktärer och något jag kan identifiera, och drömma, mig bort i. Hennes böcker har allt detta, och lämnar mig alltid med en otroligt varm och lycklig känsla i själen - och ett otroligt sug efter att sitta på brittiska pubar och dricka cocktails! 

 

McFarlane får läsaren att skratta högt, bli kär och känna acceptans. Hon tar upp fruktansvärt svåra ämnen på ett väldigt fint och bra sätt, och låter det jobbiga lägga grunden till det ljusa, varma och bra. Rappa dialoger, starka kvinnor och berättelser som får dig att tänka.